Endorse me

Jag ser lärande processen i två steg. Det första är då man börjar lära sig ett ämne eller område helt från grunden. Låt oss ta inlärningen av SQL som ett exempel för att göra detta mindre abstrakt. Det är inte alls ovanligt att man springer på personer där ute som säger sig vara flytande på SQL. Det första man skulle kunna anmärka på är att många just använder begreppet flytande trots att de allra flesta Googlar eller använder databasdokumentationen för en hel del av syntaxen så fort man ska skriva en lite mer avancerad ad-hoc fråga, men man ser sällan någon som kan ett språk flytande sittandes med en ordbok så fort de ska skriva någonting oförberett.
När man börjar från grunden och inte kan SQL överhuvudtaget så känns det antagligen som att man har fått kläm på det när man har förstått de grundläggande syntaxen för att skapa tabelller och index, infoga och uppdatera data, läsa ut data med joins och sub-selects. Man tycker att man kan få ut allt det data man vill och då har man blivit flytande. Man kanske till och med är anställd som analytiker och sitter dagligen med en SQL klient och hämtar data ad-hoc och anses på företaget som expert i ämnet.

Det intressanta här är dock inlärningströskeln som man måste nå för att komma över en vi nivå för att inse att vad man faktiskt kan. Ifall man skulle vara intresserad och öppna en till dörr skulle man snabbt inse att det finns oftast en hel värld där bakom som man inte har upptäckt. Kanske han man ännu inte upptäckt alla analytiska queries eller möjligheter med stored procedures. Skrapar man vidare upptäcker man att det finns en mängd spännande saker som händer under huven. Givietvis väldig skillnad beroende på vilken databas man använder, men det kan vara allt från olika typer av indexeringar, komprimering och enkodning av olika datatyper till query-optimering.

Om jag skulle generaliserat riktigt mycket skulle jag påstå att den självupplevda inlärningskurvan för många ser ut som ett U. Ganska snabbt tycker man sig kunna detta nya område och man uttrycker sig bekvämt i situationer och konversationer i detta ämne. Inte ovanligt med CVn från nyutexaminerade studenter som listar sig själv som experter i de flesta områden som de tagit kurser. Inte för att luras eller översälja sig själva, utan enligt min tes för att de ännu bara har fått insikt om vad de kan, men inte vad de inte kan. De som är intresserade att lära sig mer märker ganska snart att det man kan är bara toppen på ett isberg och kurvan rasar neråt. Kanske har man lite ångest för hur naiv man varit som trott att man stått där uppe på toppen men nu blickar framåt på de som varit i branchen 4-5 gånger längre än en själv och passerat dalen och kommit tillbaka upp. Man inser också att det kräver hårt arbete att ta sig tillbaka upp.

Själv känner jag ofta att dessto mer literatur och artiklar jag läser, dessto mindre känns det som om man kan. För varje artikel som berör ett ämne som jag sedan tidigare är bekant med kanske jag lär mig en ny sak, men får insikt att det finns tio andra som jag inte kan. Denna inställning är såklart ganska destruktiv och knappast bättre än den naiva "jag kan allt" inställningen.

Men är detta verkligen något problem? Egentligen inte, förrutom när man ska försöka bedöma kompetensen hos någon man t.ex. eventuellt ska anställa eller arbeta tillsammans med. Var man befinner sig på U:et är inte alls direkt korrelerat till ålder eller erfarenhet i tid utan snarare hur mycket man har utmanats i det aktuella ämnet. Det är förstås kritiskt att kunna ställa rätt frågor för att kunna bilda en uppfattning var personen i fråga befinner sig i de olika områden hen påstår sig behärska. LinkedIn har insett värdet i att kunna bedömma olika erfarenheter hos personer i ens nätverk och branch och har introducerat möjligheten att "endorsa" eller rekommendera skills. De har gjort det otroligt smart och enkelt för att snabbt kunna bygga upp en kritisk massa som använder sig av denna funktionalitet. Enkelheten är kanske också deras egen fallgrop. Jag har t.ex. blivit "endorsad" av gamla kollegor för skills som jag skaffat mig efter att jag arbetat med dem, i vissa fall till och med efter att jag överhuvudtaget träffat dem. Vad är en sådan rekommendation egentligen värd? Kan det vara så att personen som rekommenderar befinner sig längst upp till vänster på U:et? Eller använder man "Endorse" knappen i syfte att bara vara vänlig och på ett diskret sätt säger "Endorse me"?